... Det har blivit ett hopp i  min blogg. Jag har inte kunnat skriva. 

Jag vill hellre göra en paus i bland och tänka efter. 

Jag är kristen - det har Du ju redan sett.  Jag blev det som ganska ung. 21 år. Jag hade blivit konfirmerad och jag hade frågat  min mamma och pappa om det  var riktigt det där med Gud.  Det var det inte, sa de, och på den tiden trodde man mycket merpå vad ens mamma och pappa sa, än nu.  

Resultatet blev att jag var någon sorts motvillig ateist. En som inte alls tror på någon Gud.

Jag var det i sex år. Det var väldigt obehagligt för jag var alltid rädd för döden. Till och med så rädd så jag skakade på handen när jag skulle servera kaffe till en gammal tant med hjärtfel. 

Av rädsla för döden. Jag tänkte på något konstigt sätt att hennes hjärtfel skulel kunna smitta mej med döden.  Man tänker inte medvetet på det viset men ens hjärna arbetar även när man  minst anar det. 

Men efter sex år fick  jag jobb som prektikant på en alkoholistanstalt.  Där hade d om predikan varannan söndag. Jag lyssnade  - fast motvilligt.  Fats en dag så bestämde jag mejh för att göra ett experiment när jag kom hem ti ll mitt rum. Den där Guden som kanske inte fanns - jag skulle be till honom. När  jag hade gjort det så blev  jag så glad som högsta vinsten - inuti mej.  Då begrep jag att det var Gud som hade svarat.   Vi hörs igen??

Rolf